Det finns yrken som jag vet att jag inte skulle kunna klara av antingen fysiskt eller psykiskt. Till exempel skulle jag aldrig klara av att arbeta till sjöss då jag är så otroligt rädd för vatten, ja det är bara ett exempel. Som jag skrev tidigare skulle listan kunna göras lång. Och det är verkligen fantastiskt när man tänker efter att det finns så många människor och att vi verkligen gör olika val beroende på olika saker men ack så viktigt det är för alla yrken behövs verkligen.

Dessa är nämligen att man väljer ett yrke beroende på två olika saker, antingen är det beroende på pengarna som man kan tjäna eller så är det beroende på att man tycker om just att det som det jobbet innebär. Sedan kan det naturligtvis vara en kombination av dessa två saker också men om det nu är det ena eller det andra. Vilket är då rätt och vilket är fel?

Jag tänker på att det idag finns så många människor som arbetar med något som de måste och inte med något som de har valt själva och det är säkert inte roligt men å andra sidan så är det inte heller säkert att man tycker om och trivs med det jobb som man själv har valt heller.

Jag har en kusin som är född och uppvuxen i ett annat land där synen på kompetensutveckling är helt annorlunda eller rättare sagt, den existerar inte över huvud taget. Där anser man att om man väl har gått en utbildning så kan man redan allt som har med det yrket att göra. Detta innebär således att man även anser att man aldrig behöver utvecklas inom just det yrket heller. Lite annorlunda syn är den vi är vana vid i Sverige. Och det är svårt att säga och döma och säga att det ena är fel och det andra rätt.

Idag när människor blir allt äldre vilket också innebär att vi jobbar allt längre tid av våra liv och nu diskuteras det ju till och med om inte åldern för pension ska höjas, så är det ju viktigt att man kan utvecklas inom sitt yrke för det är ju faktiskt så att man i alla fall någon gång under sitt yrkesliv kommer att känna att man är trött på det som man har gjort under så många år och då är det verkligen bra att man kan utvecklas inom samma yrke så att man inte tröttnar.

Eller kan det vara så att man i alla fall inte r lika motiverad som man var på väg till det här drömyrket? Eller kan det till exempel vara så att när man väl uppnår det som man tror är drömmen så byter man kanske inriktning sedan och letar efter något annat som man tror är ens dröm. Det här behöver inte vara dåligt, verkligen inte. Det är ju det som gör att man fortsätter att kämpa och göra sitt bästa.

Det måste vara hur tufft som helst och jag beundrar verkligen dessa människor för deras förmåga och vilja att kämpa. Jag vet inte om jag själv hade klarat det. Kanske ett tag men i längden är jag inte så säker. Det är beundransvärt hur mycket dessa människor jobbar och särskilt med tanke på att de oftast arbetar med något som de inte ens har valt utan de måste ta det som finns.

Jag menar det finns inga skolor utomlands som anställer lärare som ska undervisa i svenska. Ja, kanske finns det några specialskolor men de är inte så många i alla falla och det finns inga sådana där jag vill bo i alla fall. Så jag fick helt enkelt säga upp mig och sadla om och nu arbetar jag med något helt annat men jag bor utomlands. Det är inte så dumt att byta yrke ibland.

De som gör de på heltid arbetar ofta mycket mer än 100% eftersom de utöver sitt jobb som volontärer måste ha ett extra jobb för att det ska vara möjligt för dem att försörja sig. Att arbeta som volontär måste förvisso inte alltid vara att man arbetar gratis, det kan vara så att man får boende och mat för att man ställer upp och vissa organisationer betalar även lite fickpengar till de som ställer upp. Ett annorlunda yrkesval, men helt klart mycket beundransvärt.

Han har nu de senaste månaderna varit anställd på operationsavdelningen och han har märkt att det hittills har varit där som han har trivts bäst. Detta har nu gjort att han har börjat fundera på att till viss del byta yrkesinriktning. Han vill naturligtvis fortsätta att jobba inom just vården men han har börjat fundera på att utbilda sig vidare till sjuksköterska istället. Nu har han sökt tjänsteledighet för att gå en särskild utbildning så vi får se om han får det beviljat och hur det kommer att gå. Jag håller tummarna.